2319
Caye Caulker, ön som förför och förtrollar. Det är svårt att värja sig och utan att riktigt veta hur det har gått till är jag hopplöst förälskad.
Jag befinner mig på Caye Caulker, den lilla, lilla ö som får mitt hjärta att klappa lite fortare. Caye Caulker som för tre månader sedan inte över huvud taget ingick i mitt vokabulär. Caye Caulker som hör till Belize, det lilla landet som gränsar till Mexiko och Guatemala.
Belize som skiljer sig så från övriga länder i Central- och Sydamerika. Belize, landet där de pratar engelska i stället för spanska och där det känns som om man befinner sig i Västindien och inte Centralamerika. Belize, landet där musiken, maten och människorna tillsammans bidrar till den karibiska känslan.
Hur hamnar jag då här? Ja, kalla det slump eller öde, planerat är det i varje fall inte.
Det hela börjar med att jag tar en buss från Flores, Guatemala till Belize City. Tanken är att därifrån ta ett flyg tillbaka till Europa. Bussen stannar precis vid båtterminalen och när jag kliver av hör jag någon skrika ”nästa båt till Caye Caulker avgår om 30 minuter”.
Jaha, ja, men jag köper mig väl en biljett då, tänker jag. Det kan ju vara skönt att vila upp sig lite innan jag flyger vidare och tre, fyra nätter kan jag väl ge, denna för mig, okända ö.
När jag väntar på båten börjar jag prata med en fransyska och vi klickar direkt. Aline, som hon heter, har precis som jag tänkt stanna på Caye Caulker tre till fyra dagar.
Så blir det inte, varken för henne eller mig. Ön sätter klorna i oss direkt och vi har inget att sätta emot, vi faller handlöst. Vi lyckas ändå efter en dryg vecka slita oss loss och resa vidare, dock åt varsitt håll. Men ingen av oss får någon ro och vi möts upp igen och åker tillbaka till vårt älskade Caye Caulker.
Ön är som sagt väldigt liten och det finns inga bilar och alltså inga avgaser. De enda fordon som finns, förutom cykel, är golfbilar. De få hemsnickrade vägskyltar som sitter uppsatta lite här och där längs de små sandvägarna har alla texten ’Go slow’.
’Go slow’ är något som efterlevs och som beskriver livet på ön rätt bra, här är det ingen som stressar och man tar dagen som den kommer.
En annan populär skylt som syns lite här och där är ’No shirt, No shoes…No problem’.
Dagarna fylls av sol, bad och billiga happy hour-drinkar. De flyter liksom in i varandra och utan att jag riktigt fattar hur det har gått till har tre hela månader swishat förbi.
Några höjdpunkter:
-alla nya vänner
-att fira midsommar med Jannika, Stina och Amanda
-dyka i the Great Blue Hole
-lobster fest
-alla solnedgångar vid the Split
-galna upptåg med Jannika och Noel i San Pedro
-söndagar på Sip n Dip
-mimosas på Sports bar
-all grillad hummer jag äter
Nu kanske det låter som att jag befinner mig i någon slags fluffig dröm där allt bara är frid och fröjd. Även solen har sina mörka fläckar, så också denna paradisö. Det är inget man märker efter bara några veckor utan man måste stanna längre och lära känna folk. Då märker man att det är en hel del drama så som det lätt blir på ett litet ställe där alla känner alla.
Drama eller inte, Caye Caulker har fångat mitt hjärta och jag längtar till den dag jag kliver iland där igen. Då jäklar ska det firas med en, två eller flera Mimosas på Sports bar!
Over and out
Vad härligt det ser ut! Och vilken skön inställning till spontant resande!!! Jag har hört positivt om Belize förut, men visste inte att de pratar engelska. Och den där ön hade jag aldrig hört talas om.
Jag hade heller aldrig hört talats om ön förut, jag visste inte mycket om Belize överhuvudtaget men jag blev bara positivt överraskad!