1814

Under en middag med goda vänner får jag lära mig något nytt. Något ganska enkelt men ändå användbart.  Något som genast tilltalar mig och som får mig att känna att det här kommer jag använda mig av igen. 

Så vad lär jag mig då? Jo, hur man, genom att utgå från handens fem fingrar, gör en utvärdering av något. Vi använder, under nämnda middag, metoden till att gå igenom sommaren som varit.

Jag tänker i det här inlägget i stället göra en utvärdering av min senaste resa, 14 månader kors och tvärs och hit och dit.

Varje finger symboliserar något.

Tummen: det säger sig ju självt..det här var bra…tummen upp på det

Pekfingret: något jag vill påpeka

Långfingret: solklart ju..något som var skit…fuck it liksom

Ringfingret: något jag tar med mig

Lillfingret: det här vill jag ha mer av

Hmm, då är ju frågan vilken ände (läs finger) som jag ska börja med. Att börja med något positivt känns bra så tummen går därför segrande ur denna match.

Tummen:
Spontant vill jag svara allt, precis allt! Men jag antar att jag förväntas begränsa mig lite och har därför plockat ut tre saker. Here we go.

• Fallskärmshoppning i Namibia. Det var första gången jag hoppade fallskärm men definitivt inte den sista. Verkligen tummen upp på det!
  

• Att vara med och hjälpa flyktingarna vid Keleti i Ungern
• När jag fick följa med ett gäng saudiaraber på en ökensafari i Jordanien 

Pekfingret:
Åk inte till Kuba utan kontanter!!!

Inte ens om du har kollat upp innan att ditt kort ska fungera. Det är ingen garanti. Jag upprepar, det är ingen garanti. Tro mig, jag talar av egen erfarenhet. Smidigast är att ha med sig Euro som man växlar till cuc, då slipper man även avgiften på minst 10 procent som de tar om man växlar in US dollar.

Långfingret:
Att få denguefeber och ligga på sjukhus i Havanna i nio nätter utan ett öre på fickan.

Ringfingret:
Jag tar med mig det faktum att det finns fler goda människor än onda i världen. Många, många fler. Överallt träffade jag människor som gav mig hopp om mänskligheten och framtiden. Jag blev hembjuden till folk som jag aldrig träffat tidigare. Personer som knappt hade något delade med sig av det lilla de hade.

Jag kommer alltid minnas när jag förklarade för Rachel (kvinnan som hjälpte mig när jag inte hade några pengar i Havanna) att jag skulle komma tillbaka till Kuba och betala igen allt som jag lånat, och hon svarade:

”Absolut inte. Jag hjälpte dig eftersom du verkligen behövde min hjälp. Du är inte skyldig mig något. Hjälp hellre någon annan som korsar din väg och verkligen behöver hjälp. Om vi alla tänker så blir världen vi lever i så mycket bättre.”

Så fint sagt tycker jag. Självklart åkte jag ändå tillbaka.

Lillfingret:
Sol, bad, värme, frihet, äventyr, adrenalin, billiga drinkar, dykning, stadsvandringar, spännande möten…jaha, skulle man bara nämna EN sak? Sorry my bad!

Over and out