1544

Jag sitter och funderar över vardagen och varför det ordet klingar så negativt i mina öron. Är det vardagen i sig som är problemet, att det inte händer roliga och spännande saker hela tiden? Eller är det alla måsten? Måsten som i mitt fall gör att jag känner att jag inte kan påverka min situation, vilket gör att allt känns tungt och får mig att längta efter äventyr och spännande platser. Men är det verkligen äventyren i sig som gör skillnad?

Den bästa känslan måste väl ändå vara den när allt känns bra, när du känner dig nöjd, oavsett vad du gör. 

Jag inser att det är så jag känner när jag är ute och reser. Det spelar ingen roll om jag gör något spännande och galet eller om jag som nu, inte gör något alls. Oavsett vad jag gör har jag en skön frihetskänsla i kroppen och jag tror att det är just den som jag älskar så mycket.

Självklart är inte allt en dans på rosor när man är ute och reser

Den känslan väger upp allt annat. För självklart är inte allt en dans på rosor när man är ute och reser en längre tid. Men jag måste ändå säga att oavsett vad jag gör känner jag mig fylld av positiv energi. Inget känns svårt eller jobbigt och allt löser sig på ett eller annat sätt.

Jag har nu varit på resande fot i cirka sex månader och skulle lätt kunna fortsätta flera år i sträck om jag bara hade råd. Jag äskar att resa, jag älskar känslan av att vara på väg och att vakna upp på nya ställen där jag aldrig tidigare har varit.

Det är vetskapen om att vad som helst kan hända, att runt varje hörn väntar en eventuell överraskning

Som jag tidigare har skrivit planerar jag inte särskilt mycket. Det gör att varje dag känns som ett äventyr, ett oskrivet blad som väntar på att fyllas med smått eller stort. Det behöver inte hända något speciellt, utan det är vetskapen om att vad som helst kan hända, att runt varje hörn väntar en eventuell överraskning. 

När jag kommer till en ny plats bokar jag oftast bara en natt utan att veta hur länge jag kommer att stanna, ibland slutar det med att jag blir kvar en vecka eller längre.

Jag har slutat läsa guideböcker

Jag har slutat läsa guideböcker. De stressar bara upp mig och det känns som om man springer runt som en jagad hare för att hinna med alla måsten, måsten som många gånger ändå bara är turistfällor. Ibland undrar jag om de som skriver böckerna ens har varit på platserna som beskrivs.

Jag låter mig inspireras av andra, jag lyssnar på vad de har gjort. Vad tyckte de var bra och varför? Vad är inte värt att slösa tid på? Många gånger bestäms min nästa destination just på grund av att någon tipsar om det stället.

Överlag gillar jag platser som inspirerar mig till att fotografera

Det bästa är förstås att lära känna personen lite först, alla har ju inte samma smak och samma idé om vad som är intressant eller inte. Saker som får mig att spetsa öronen är bland annat: mat, människor och deras vardag, vacker natur och städer där man kan vandra runt i timmar och bara vara. Överlag gillar jag platser som inspirerar mig till att fotografera.

Om någon babblar på i det evinnerliga om muséer och kyrkor drar jag öronen åt mig, det är inte riktigt min kopp te. Dock ska påpekas att jag har varit på en del mycket intressanta museum (min favorit är fortfarande Museum of Broken Relationships i Zagreb) och även kyrkor gillas skarpt. Från utsidan. De är oftast väldigt vackra och tacksamma att fotografera. Inne är det kusligt och alldeles för mörkt.

Jag kan tillåta mig att bara slappa några dagar, det är okej

Sex månader. Det är en relativt lång tid att resa. Du kanske undrar om jag inte har tröttnat lite, om det inte känns jobbigt och om jag inte längtar hem. Svaret är nej.

Däremot infinner sig ett slags lugn och vardagen smyger sig på i allt det nya och spännande. Energin är heller inte alltid på topp. Det gör inget. Det är det fina med att ha all denna frihet, jag kan tillåta mig att bara slappa några dagar, det är okej.

Just nu sitter jag i mitt stora tiobäddarsrum. Det är bara jag här. Ute skiner solen och himlen är blå. Jag kunde inte bry mig mindre. Det är lugnt och tyst och skönt, precis vad jag behöver just nu.

Jag inser att det inte är äventyren i sig som gör mig lycklig utan det är känslan av att kunna påverka min dag

Om ett tag ska även jag ge mig ut i solskenet, men inte för sightseeing, utan för en del ärenden, typiska små vardagsbestyr. Jag behöver klippa mig, köpa nya skor. Kanske att jag även passar på att laga min väska som gick sönder för sisådär fem månader sedan. Jag har även en stor kasse med smutstvätt som behöver tas hand om. Som du ser, en fullspäckad dag fylld av vardagsbestyr, inte speciellt spännande eller äventyrligt alls men ändå känner jag mig nöjd.

Jag inser att det inte är äventyren i sig som gör mig lycklig utan det är känslan av att kunna påverka min dag. Friheten att själv kunna bestämma vad, när och hur jag vill göra något. Först då kan jag känna mig riktigt nöjd! Om jag sedan dessutom får göra det på nya spännande platser är ju det en härlig bonus 🙂

Vad gör dig nöjd?

Over and out