Elin reser

Hur firar man nyårsafton i Amman?

664

Hur firar man nyårsafton i Amman, där majoriteten av invånarna är muslimer och där barer därför inte är något man hittar i överflöd? 

Jag kan ju inte svara för alla, men hur jag firade min nyårsafton, det kan jag svara på. 

Vid elvatiden på kvällen sitter jag fortfarande på mitt hotell, Mansour Hotel, dricker te och småpratar med Loay som jobbar där. Loay är den som gör hela stället till vad det är. Han är alltid hjälpsam och han är rolig att prata med. Han får en att känna sig som hemma.

Det är mycket trevligt men det känns inte alls som nyårsafton.

Jag hör steg i trappan och in kommer tre svenskar, de första jag träffar på flera månaders tid.

De är hungriga så jag tar dem till Hashem Restaurant som ligger på Prince Muhammed Street och har öppet dygnet runt. Missa inte Hashem om du är i Amman. Det är en vegetarisk restaurang som serverar stans godaste falafel. Kom ihåg att prova deras superfalafel om du är där. Ett plus är att det är väldigt billigt, för en tjuga blir du ordentlig mätt.

En av killarna, Samuel, säger att vi borde hitta en bar för åtminstone en liten skål, det är ju trots allt nyårsafton. Jag håller med.

Ute spöregnar det och under den korta tid som vi glufsar i oss vår nyårsmiddag bestående av falafel, hummus och coca cola hinner gatorna svämma över. Vattnet fullkomligt forsar fram och det är omöjligt att undgå dyngsura fötter.

Vi blir tipsade om ett ställe som heter Kit Kat. Med bestämda steg klafsar vi mot vårt mål som visar sig vara en restaurang snarare än en bar. Den består av tre våningar, en för familjer, en för endast män och en högst upp för vanligt löst folk som vi.

Vår våning är alldeles tom och ur högtalarna skränar happy birthday på repeat. Hmm, har de kanske blandat ihop new year och birthday.

Det känns lite märkligt, men när vi frågar om de serverar alkohol och svaret blir ja slår vi oss ändå ner. Det är trots allt nyår och det här kanske är vår enda chans till en skål eller två. Det blir ju heller inte roligare än vad man gör sig.

Klockan ett (tolvslaget i Sverige) skålar vi in det nya året med whiskey i stället för champagne

Vi dricker öl och tequila och klockan ett (tolvslaget i Sverige) skålar vi in det nya året med whiskey i stället för champagne. Det funkar minst lika bra.

Ett jordansk par slår sig ner vid bordet intill oss. Vi småpratar lite och vi frågar om de känner till några uteställen. De erbjuder oss skjuts till en klubb i utkanten av stan. Vi tackar ja.

Det är långt, mycket längre än vi trodde. Vi kör i minst trettio minuter. När vi väl är framme visar det sig att de inte ska med in. De har bara varit snälla och skjutsas oss hela vägen!

De ringer en kompis som är där och ber honom möta upp oss. Jag minns inte vad han heter, men låt oss kalla honom Patrik.

Klockan är redan två och när inträdet visar sig vara svinhögt känner vi att det inte är värt det och funderar på att gå därifrån.  

”Vänta lite” säger Patrik.

Efter ett tag kommer han tillbaka med ägaren och vi släpps in gratis.

Klubben är full av rika ryssar, de flesta är uppklädda till tänderna. Jag som bara skulle gå och käka falafel känner mig smått malplacerad i mina haremsbyxor, en stor kofta och dyngsura skor. Några tequila senare bryr jag mig inte längre och vi har riktigt roligt.

Min minst planerade nyårsafton någonsin tog sig riktigt bra måste jag säga. Inte trodde jag när jag satt där i soffan med min kopp te att jag skulle hamna på en klubb någon timme senare.

Over and out

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.