Elin reser

Zagreb och Museum of broken relationships

755

Jag har siktet inställt på Sarajevo, Bosnien men bestämmer mig för att göra ett stopp i Zagreb, Kroatien på vägen. Det tar bara drygt två timmar dit med buss från Ljubljana.

Jag har turen att hitta ett jättebra hostel som jag varmt kan rekommendera. Hostel Lika som ligger fem minuter från tåg- och busstationen på Pasmanska 17. Ägaren Marko är en fantastisk människa som genast får en att känna sig välkommen. Han erbjuder mig ett jobb där om jag kommer tillbaka. Vem vet, jag tänker i alla fall fundera på det.

När jag kommer dit vid niotiden på kvällen möts jag av ett gäng härliga människor. Franco från Chile, Luke från USA, Giacomo, Mattia och Michelangelo från Italien, Anais från Frankrike, Cherie och Matthew från Nya Zeeland. Vi dricker öl och snackar skit, alla klickar. Det är kvällar som dessa man minns för alltid.

Vi tar en runda på stan, det är söndag och väldigt dött. Till sist hittar vi ett ställe som ser öppet ut. Just som vi kommer fram till dörren möts vi av en kvinna som är i färd med att hänga upp skylten ”stängt”. Jag ber på mitt allra snällaste sätt om att vi ska få beställa en runda innan de stänger. Hon hämtar sin chef och på något sätt lyckas jag övertala honom att hålla öppet ett tag till, vi hinner beställa både en, två och tre rundor. 

Följande dag utforskar jag Zagreb tillsammans med Giacomo, Mattia, Michelangelo, Anais och en annan fransman som jag inte minns namnet på. Vi hinner se massor. Det bästa på hela dagen är besöket på Museum of broken relationships. Det är precis som det låter, ett museum om brustna relationer.

Vanliga personer har donerat föremål från tidigare kärleksrelationer som gått i kras. Tillsammans med föremålet finns en text som beskriver vad som gick fel och på vilket sätt föremålet hade betydelse för relationen. Vissa historier var väldigt sorgliga och tragiska. Det som gör det extra intressant är att utställningen är levande och att folk fortfarande kan donera saker och bidra med sin personliga berättelse.

Vid tiotiden på kvällen säger jag hejdå till alla mina nyfunna vänner vilket alltid känns tråkigt. Som tur är kommer jag träffa vissa av dem igen. Bland annat ska jag besöka Giacomo, Mattia och Michelangelo i Italien om en månad eller två. Giacomo är en riktigt bra tatuerare med en egen studio och tanken är att han ska tatuera mig. Var och vad är inte klart än.

Nu väntar en åtta timmar lång nattbussresa till Sarajevo. Jag är trött och borde kunna sova men jag är skeptisk. Det här med att faktiskt sova på en nattbuss har inte fungerat helt enligt mina önskemål denna resa. Vi kommer inte riktigt överens bussarna och jag. Å andra sidan har jag träffat många trevliga människor på just de bussarna, människor som inte heller kan sova utan hellre pratar ihjäl tiden. Så hur det än blir, blir det nog bra.

Dessutom törs jag med säkerhet säga att oavsett sömn eller inte kommer jag ändå vara piggare än efter bussresan i Indonesien, den från Labuan Baju till Denpasar.

Over and out

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.