2710

Inkaleden. Målet med den fyra dagar långa vandringen på slingrande stigar och branta passager är Machu Picchu, ett av världens sju nya underverk.

I inkafolkets fotspår tar jag mig 4,5 mil framåt och uppåt på den mer än 600 år gamla inkaleden som går genom de vackra peruanska Anderna hela vägen fram till Machu Picchu.

Inkaleden går genom regnskog, över bergstoppar och förbi inkaruiner. Naturen är sagolik och vyerna svindlande vackra.

I min grupp är vi 14 stycken plus två guider, 20 bärare och två kockar. Man behöver inte gå i en klunga utan kan gå i sin egen takt. Jag går fort för att få stigen mer för mig själv. Hur fort jag än går är bärarna alltid på plats och har slagit upp alla tält och fixat allt som behöver fixas.

Den äldsta bäraren i vår grupp är 70 år

De är så imponerande. De bär cirka trettio kilo var och oavsett hur brant det är springer de upp för backarna. De flesta har inga ordentliga skor utan endast sandaler och väskorna gör de själva utav säckväv och remmar. Den äldsta bäraren i vår grupp är 70 år.

Kockarna lagar otroligt god mat, vi blir verkligen bortskämda, en dag överraskar de oss till och med med en fantastisk tårta.

Varje morgon vaknar jag tidigt innan solen går upp. Efter en gemensam frukost proppar jag munnen full med kokablad – inkaledens doping som enligt bärarna ska ge mer ork och motverka höjdsjuka – och pinnar sedan på så fort jag bara kan.

Smaken är inte god och det är svårt att andas med en stor jäkla boll av blad i munnen

Tävlingsmänniskan i mig vill komma först fram. Men varje dag är det samma sak. När jag svettig och flåsandes kommer fram till nattlägret är alla tält uppe och maten framdukad.

Kokabladens effekt vad det gäller höjdsjuka låter jag vara osagd. När dagen för den högsta passagen kommer har jag för länge sedan gett upp kokabladstuggandet. Smaken är inte god och det är svårt att andas med en stor jäkla boll av blad i munnen. 

Det högsta bergspasset, Warmiwanuscapasset, är cirka 4 200 meter över havet

Några i gruppen blir lite yra och illamående. Själv känner jag inte av höjden mer än att luften känns aningen tunnare och det blir lite tyngre att gå.

När vi på morgonen den fjärde dagen kommer fram till Inti Punku, Solporten är Machu Picchu täckt av dimma och moln. Vi sitter uppe på en klippa och väntar och sakta, sakta lättar dimman och Machu Picchu tittar fram som bakom en ridå. Spektakulärt.

Bra att veta är att man inte längre kan gå inkaleden på egen hand

Bra att veta är att man inte längre kan gå inkaleden på egen hand som man kunde tidigare. Du måste ha en licenserad guide med dig och ett trekkingtillstånd. Tillståndet bör sökas en till tre månader i förväg då det endast är ett begränsat antal turister som får starta vandringen varje dag.

Du kan om du vill samla ihop en egen grupp och ordna med guide och tillstånd själv men det är betydligt smidigare och troligtvis inte mycket dyrare att boka ett färdigt paket genom någon resebyrå. 

Att vandra inkaleden till Machu Picchu är något jag verkligen tycker att du ska lägga till på din bucket list om du inte redan har gjort det!

En annan minnesvärd vandring var den jag gjorde i Guatemala, när jag besteg vulkanen Acatenango.

Jag ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten på bilderna, de är tagna med min gamla kamera.

Over and out