Elin reser

Gränsövergång, Polen till Ukraina

1227

27 september 2015

Rumänien är ett land som lockar mycket. Jag är också nyfiken på Ukraina. Därför bestämmer jag mig för att ta mig österut till den lilla gränsstaden Medyka. Där ligger den gränsövergång mellan Polen och Ukraina som man faktiskt kan gå över. Den enda. Och att knata in i Ukraina känns som något jag vill göra.

Om du befinner dig i Krakow och vill ta dig till Lviv i Ukraina har du flera olika alternativ. Om du väljer mitt sätt kommer du undan med så lite som 140 kronor. Var dock beredd på att det kan ta sin lilla tid. Det tog mig 13 timmar från Zakopane till Lviv och då hade jag ordentligt bra med flyt, knappt någon väntetid vid alla bussbyten och ingen kö alls vid gränsen.

Halvåtta på morgonen den 24/9 lämnar jag Mtb hostel som har varit mitt hem i en vecka.

07.30 minibuss in till Zakopane, 15 minuter
07.55 buss till Krakow, 2 1/2 timmar
11.00 buss till Rzeszow, cirka två timmar
13.40 tåg till Przemysl, 1 1/2 timme
16-tiden minibuss till Medyka, 15 minuter

Från Medyka promenerar jag över gränsen till Shegyni vilket jag verkligen rekommenderar. Det går väldigt smidigt och det känns skönt att slippa de långa långa bilköerna. Åt motsatt håll är de extremt långa på grund av att väldigt många smugglar cigaretter och sprit från Ukraina till Polen.
18-tiden buss till Lviv, cirka 2 1/2 timmar

Här promenerar jag över gränsen.

Här promenerar jag över gränsen.

Väl framme i Lviv har det hunnit bli mörkt och jag har som vanligt glömt att boka något hostel. Däremot vet jag namnet på ett som ska ligga cirka femton minuters promenad från busstationen. Det är bara till att börja gå mot det som känns som centrum.

Efter ett tag tittar jag lite förstrött på ett av gatunamnen, mest för att se om jag fortfarande kan läsa kyrilliska, vilket jag kan. Hittar sedan en bar som har wifi. Letar upp hostelet och kan knappt tro mina ögon när jag ser adressen. Det är gatan som jag stannade till vid tidigare och läste namnet på. Vad är oddsen för det?

Tjejen i receptionen kan inte engelska så det får bli kroppsspråk vilket funkar bra. Det är bara ukrainare och några enstaka polska personer som bor här. Jag blir bjuden på gurka doppad i salt, och whiskey och cola. Vi använder google translate för att kommunicera.

Lviv, vilken underbar stad!

Jag känner direkt att jag älskar den här staden. Byggnaderna är gamla och slitna förutom kyrkorna som oftast är magnifika och väl underhållna. Det finns väldigt många kyrkor. På bussresan in till Lviv sitter jag mittemot två kvinnor som gör korstecken varje gång vi passerar en. Jag räknar till minst trettio.

Jag har en trettio minuter lång promenad in till gamla staden som är fantastiskt fin. Vägen dit kantas av vackra om än lite slitna byggnader. Trots alla händelser under andra världskriget och kort därefter så klarade sig Lviv ganska helskinnad undan kriget. De flesta av byggnaderna klarade sig och därför har staden idag en fantastisk arkitektur från den gotiska tiden blandat med modern arkitektur.

I gamla staden hittar man torg och gränder fyllda av barer, kaféer och restauranger.

På ett av torgen står ett gäng killar i tjugoårsåldern och spelar olika blåsinstrument. De spelar moderna hitlåtar och de gör det väldigt bra. De har alla en otrolig utstrålning. Det ösregnar och trots det är det en enorm folksamling som har samlats runt dem. Kombinationen av fängslande musik, regnat som står som spö i backen och alla färgglada paraplyer gör att glädjen sprider sig i kroppen. Jag står där en hel timme och bara fånler tills jag får ont i käkarna.

Jag och killarna
En övergiven lekpark
Den typiska bilen
Efter en timmes regn såg det ut så här på gatorna
Dam på balkong
Ett av torgen
Uppe från klocktornet i Lviv

I Lviv finns det en chokladfabrik. För mig som älskar choklad är det som att ha hamnat i paradiset.

På första våningen ligger själva fabriken. De stora behållarna där det likt vattenfall rinner ner smält mörk- vit- och mjölkchoklad får det att vattnas i munnen.

Sedan finns det ytterligare tre våningar där det säljs choklad i alla tänkbara smaker och former. Varje våning har också ett kafé inrett med snirkliga möbler och virkade dukar. Högst uppe på femte våningen hittar man en takterrass där man kan slå sig ner med en kopp smält choklad och titta ut över staden och dess blandning av fallfärdiga hus och byggnader med snirkliga ornament.

Tavlor gjorda av choklad
Utsikten från chokladfabriken i Lviv, observera bilen på taket
Mmmmm
Choklad i mängder

Jag köper en blandning av olika praliner, och beställer in en dessert bestående av smält choklad, mandelflarn, glass, grädde och karamellsås. Nästa dag går jag tillbaka och köper mig en kopp fylld med smält choklad. Det gäller ju att passa på när man kan.

Jag har sådan tur att jag lyckas pricka in den årliga kaffefestivalen i Lviv. Kaffet här är makalöst gott, vad jag en beställer in är det perfekt, och då ska tilläggas att jag är väldigt kräsen när det gäller kaffe.

Maten här i Ukraina är god. Det ukrainska vinet smakar också mycket bra och det är billigt. Allt här är billigt. En flaska bra vin i butik kan du få för tio till femton kronor, en natt på ett hostel för tjugo till trettio och en stor öl på restaurang för så lite som fem kronor, så länge du inte är mitt i gamla staden där priserna går upp en del.

Jag var först lite tveksam över att åka till Ukraina med tanke på läget i den östra delen av landet. Här i Lviv pågår dock vardagen precis som vanligt även om jag ser väldigt många militärer på gatorna. Stämningen är lugn och fridfull.

Det närmaste fara jag kommer är när jag sitter på en uteservering och dricker en av dagens många koppar kaffe och det plötsligt börjar falla kastanjer runt omkring och på mig. En träffar mig rakt i pannan med en jäkla kraft.

Fattas bara att man skulle åka till ett land i krig och sedan bli sönderpepprad av ett kastanjeregn.

Over and out

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.