5147

Zakopane

Morskie Oko

Efter att ha sett Tatrabergen på den slovakiska sidan känner jag att jag gärna vill besöka den polska sidan också. Jag bestämmer mig därför för att ta mig till Zakopane som jag har hört ska vara en bra utgångspunkt för fin vandring i bergen.

Det får bli ett nattåg från Bratislava till Krakow och sedan en buss till Zakopane. Man är tvungen att reservera en sängplats och för mig som är van vid sittplats känns det väldigt lyxigt.

Jag sover gott, i alla fall tills det bankar kraftigt på dörren och någon skriker: ”Police, open the door!” Jag ligger på tredje bädden nerifrån och tänker sömndrucket, att öppna dörren, det får minsann någon annan göra. De två andra som jag delar kupé med tänker tydligen samma sak.

När en av dem efter en bra stund äntligen öppnar dörren är endast tågvärden där. Han säger: ”It was just passport control, go back to sleep.” Jaha, så viktigt var det.

Mannen några kupéer längre bort kommer inte undan lika lätt. Vi hör ända in till oss hur det bankas och skriks:
”Open the door!”
Varpå han skriker tillbaka:
”Why?”

Jag ser framför mig hur han står där och krampaktigt håller i dörrhandtaget, röd av ansträngning, så att ansiktet matchar hans rödlätta tussiga hår

Jag känner igen rösten, det är britten i övre medelåldern som jag pratade med när vi klev på tåget. Han visste inte vilken kupé han skulle vara i eftersom konduktören hade tagit hans biljett. Det sista han sade innan jag gick in till mig var: ”Här måste man visst hålla i grejerna, lås dörren och öppna den inte förrän du är framme.”

”It’s the police, open now!”
”No, I don’t want to!”

Det svaret min vän, är inte det rätta. Det är inte alls populärt.

”Open the door right now!”
”No!”

Jag ser framför mig hur han står där och krampaktigt håller i dörrhandtaget, röd av ansträngning, så att ansiktet matchar hans rödlätta tussiga hår.

Tåget blir stående en lång stund medan det bankas och skriks utav bara helvete. Till sist ger sig mannen och öppnar dörren. Vad som sedan händer vet jag inte, men jag ser inte röken av honom något mer. Tåget rullar vidare mot Krakow och jag somnar om i min smala säng några decimeter från taket.

Buss är billigt i Polen och den cirka två och en halv timmar långa resan från Krakow till Zakopane kostar endast 30 kronor.

Mitt hostel ligger en bra bit utanför själva staden med naturen som enda granne. Det är ett familjeägt ställe där jag genast känner mig som hemma. I stället för att stanna mina tänkta två nätter blir jag kvar en hel vecka.

Som lägst är det bara tre grader i rummet

Jag bor i ett sexbäddsdorm i ett stort tält på bakgården. I tältet har de smällt upp plywoodskivor, på så sätt har de fått till fyra små lådrum där inne. Det finns till och med ett duschrum i tältet med två duschar, två toaletter och en stor värmepanna. Den går dessvärre sönder tredje natten och som lägst är det bara tre grader i rummet.

Det är ruggigt kallt men jag valde ju att bo i tältet i stället för inne i huset och på det här sättet blir det ju mer som att campa på riktigt. De andra mesarna inne i huvudbyggnaden med brasa och allt, vad är det för trams? Det är inget hundkött i dem som pappa skulle ha sagt. Skämt å sido, med två stora fluffiga täcken blir det rätt gött ändå och jag sover riktigt bra.

Bergen är fulla av vandringsleder och vill man kan man vandra i veckor

Jag nöjer mig med tre dagar. Det räcker bra. Det är bitvis riktigt brant och efter en dag med cirka åtta timmars vandring är man rätt mör i benen.

Det finns en vedeldad bastu på bakgården och en stor eldstad. Du anar inte hur skönt det är att sätta sig i bastun med en kall öl efter en lång dags vandring. Sedan dra på sig varma mysiga kläder och sätta sig framför brasan. Jag kan lova att man sover riktigt bra efteråt.

Två dagar regnar det och en av de dagarna ägnas åt totalt slappande i den gigantiska soffan i allrummet. Brasan är tänd och vi tittar på film och käkar kakor och godis medan regnet öser ner utanför. Det blir också en heldag inne i Zakopane som är en mysig liten stad full av polska turister.

Over and out