2428

Betlehem ligger bara cirka en mil från Jerusalem och jag bestämmer mig för att göra en dagsutflykt dit.

Eftersom Betlehem ligger på Västbanken är det inte helt enkelt för alla att ta sig dit, eller därifrån för den delen. För mig som turist är det inte särskilt krångligt alls, jag hoppar bara på en buss och dubbelkollar att jag har passet med mig. Passet behövs vid de olika checkpoints vi åker igenom.

Västbanken består av olika zoner. Zon A står helt under palestinska myndighetens kontroll medan zon C, som är den största, kontrolleras av israelisk militär. Zon B är under palestinsk civil kontroll samt delad palestinsk och israelisk säkerhetskontroll.

Hela Västbanken är söndertrasad och består av ett virrvarr av olika checkpoints

Jag känner mig smått förvirrad, det är inte lätt att hålla ordning på de olika zonerna eftersom det inte handlar om stora sammanhängande områden som jag först trodde. Hela Västbanken är söndertrasad och består av ett virrvarr av olika checkpoints som innebär en begränsad rörelsefrihet för människorna som bor där. Det påverkar både israeler och palestinier.

Betlehem ligger till största delen i zon A vilket betyder att israeler inte får komma in i staden. Stora röda skyltar förklarar att det är förbjudet och ”dangerous to your lives” för israeler att beträda zon A. Omvänt gäller för palestinier som inte kan ta sig från zon A till C utan ett särskilt tidsbestämt tillstånd från staten Israel.

Jag pratar med ett äldre par som är bosatta i Betlehem. Kvinnan berättar hur hon när hon behövde ta sig till Jerusalem var tvungen att ansöka om ett sådant tillstånd. Det tog henne tre dagar att få det. Hon visar mig pappret som hon har sparat. Där står nedskrivet vilket klockslag hon var tvungen att vara tillbaka, sju timmar var allt hon fick.

Det känns overkligt och det är svårt att förstå hur detta kan pågå år 2016. En hög mur, beväpnade poliser och militärer, checkpoints och särskilda tillstånd. Det liknar på många sätt ett fängelse och det får mig onekligen att tänka på vad som pågick i Europa för cirka sjuttio år sedan.

Betlehem

En del av muren, Betlehem

Alla är på helspänn hela tiden och många civila har börjat bära vapen då de rör sig ute

Några jag pratar med berättar också att det varje vecka är minst en person som knivhuggs eller skjuts ihjäl. Enligt vad de säger börjar det oftast med att en palestinier attackerar någon av de israeliska poliserna/militärerna med kniv. De i sin tur tvekar då inte en sekund utan skjuter direkt. Alla är på helspänn hela tiden och många civila har börjat bära vapen då de rör sig ute. Dock sker de flesta knivattackerna fortfarande i östra Jerusalem, där spänningen mellan palestinier och israeler är stor.

Trots allt som pågår möts jag av leenden, människorna är varma och vänliga. De flesta verkar uppriktigt glada över att se mig och frågar nyfiket varför jag är här. Jag pratar med en man som äger ett litet vandrarhem, han säger att färre och färre turister vågar sig hit och att han knappt har några gäster längre. Det gör mig ledsen att höra. 

Om du funderar på att besöka Betlehem, eller Jerusalem med för den delen, tycker jag att du ska göra det. Risken att något ska hända dig är så minimalt liten att den knappt existerar.

Plötsligt som från ingenstans kommer ett tjugotal polisbilar med sirener och blåljus

Jag går runt i Betlehem en hel dag utan att känna mig det minsta rädd. Någon gång under eftermiddagen stannar jag till vid muren och frågar en av många poliser där om vägen till bussen. Plötsligt, som från ingenstans, kommer ett tjugotal polisbilar med sirener och blåljus, därefter ett stort antal piketbussar, sedan minst lika många militärfordon.

Jag känner pulsen stiga några snäpp och hinner tänka att nu jäklar är det något stort på gång. Jag väntar mig nästan att få höra en bomb eller två. Polisen, som måste ha sett rädslan i mitt ansikte, ler och säger lugnande, ”det är ingen fara, det är bara Palestinas president Mahmoud Abbas som eskorteras ut ur Betlehem”. 

Strax därefter kommer alla hans livvakter åkandes, svartklädda med öronsnäckor och allt, och sedan en bil med tonade rutor där jag antar att Mahmoud himself sitter. Till sist ännu fler polis- och militärbilar. Där står jag (troligtvis stirrandes och med öppen mun) mitt bland alla tungt beväpnade poliser. Det känns som om jag har hamnat mitt i en actionfilm.

Israeler får inte komma in och palestinier är fast där inne

På vägen ut ur Betlehem blir jag återigen påmind om hur staden på många sätt påminner om ett fängelse. Israeler får inte komma in och palestinier är fast där inne. Kontrollerna ut ur staden är mycket hårdare än de på vägen in. Noggrant kontrolleras att inga palestinier utan tillstånd slinker igenom checkpointen.

Smått utmattad av alla intryck och möten slår jag mig ner i en av alla soffor på Abraham hostel. Det tar ett bra tag innan alla bilder av vapen, militärer, checkpoints, stängsel och taggtråd lämnar näthinnan. 

Jag hoppas verkligen på en lösning på denna konflikt och att jag i en snar framtid kan komma tillbaka till ett Betlehem som inte får mig att tänka på ett fängelse.

Over and out