Elin reser

TillbakablicksTorsdag – VIP-buss i Indonesien

674

Med VIP-buss från Labuan Bajo på ön Flores till Denpasar på Bali

torsdag 10 december 2009

Om du befinner dig i Labuan Bajo på Flores och vill ta dig till Bali, kan du antingen flyga eller så kan du som jag resa med stil, skönt tillbakalutad i en lyxig VIP-buss. 🙂

Min första tanke är faktiskt att flyga men när jag får höra att flyget är rätt opålitligt och ställs in var och varannan dag beslutar jag mig för att skippa det. 

Jag bestämmer mig i stället för att ta mig till Bali med buss och färja. Jag får ett erbjudande som jag inte kan tacka nej till. Jag ska få åka VIP-buss, och inte vilken buss som helst.

”It’s VIP, you can control the air flow”

Han som säljer resan till mig gör det med motiveringen att det är en Mercedes Benz där man–hör och häpna–kan kontrollera luftflödet i fläkten ovanför huvudet själv. ”It’s VIP, you can control the air flow.”

Det är ju bara att slå till!

Halvåtta på morgonen den åttonde december påbörjar jag resan mot Denpasar, Bali.

Innan jag får kliva ombord på min VIP-buss måste jag först ta en färja över till Sumbawa. Den tar cirka sju timmar och det är nästan olidligt varmt överallt. Det finns ett A/C-rum men övriga passagerare öppnar alla fönster och dörrar så det hjälper inte. Jag stänger, de öppnar.

En av alla färjor under min resa med VIP-buss

Det enda stället där det finns bänkar i skuggan och lite fläktande vind är utanför toaletterna, stanken där är inte att leka med. Jag ser fram emot den väntande VIP-bussen.

När jag kliver av färjan står en sketen liten minibuss och väntar på mig

Men, när jag kliver av färjan står en sketen liten minibuss och väntar på mig. Den ska ta mig till bussen som tydligen avgår en bit därifrån. Ja, ja, den som väntar på något gott…

Det blir en och en halv timmes färd på slingriga serpentinvägar. Det är otroligt vackert, något som jag hade missat om jag hade flugit.

Jag blir avsläppt vid en bussterminal och där väntar jag, och väntar, och väntar. Jag lär känna några av de som gör samma resa och vi har som tur är väldigt trevligt under tiden vi väntar, även om vi känner oss som apor i en bur. Vi blir ordentligt uttittade av ett sort gäng med indonesier som står och hänger utanför staketet.

I väntan på min VIP-buss, busiga barn

Väggen där jag sitter är lös, och då menar jag verkligen lös

Sedan kommer äntligen vår Mercedes Benz. Den har nog varit fin en gång i tiden men nu är den sådär. Kontrollera luftflödet kan man INTE. Väggen där jag sitter är lös, och då menar jag verkligen lös, trycker jag på den åker den ut och jag ser vägen.

Precis när jag konstaterar det hör jag ett brak och tror först att någon har ramlat ut genom väggen, men det visar sig bara vara sätet bakom som har brakat ihop och lossnat från golvet. Under resans gång hinner ytterligare två säten gå sönder på samma sätt.

Klockan två på natten väcks vi, det är dags för middag

Mat ingår i resan och jag börjar så smått undra när den ska komma, klockan har ändå hunnit bli åtta på kvällen. Jag får undra ett tag till.

Klockan två på natten väcks vi, det är dags för middag!

Någon gång vid fyratiden är det dags för färjan över till Lombok, den tar bara en dryg timme, man hinner lagom slumra till innan det är dags att kliva på vår tjusiga VIP-buss igen för att åka vidare.

Men vad är väl 34 timmar när man reser med VIP-buss

Vid sju på morgonen stannar bussen, den ska tydligen vänta på fler passagerare. Vi får höra att den inte ska gå igen förrän halvtvå, så när den går redan klockan elva känns det som en positiv överraskning.

När vi kommer fram till tredje och sista färjan (för den här gången) blir jag glad när jag ser att den inte är full än och att vi kommer hinna med den. Det är bara det att vi återigen måste vänta på att bussen ska fyllas. Behöver jag skriva att vi inte hinner med färjan utan får vänta på nästa?

Fyra timmars färjetur och så är jag äntligen på Bali.

Strax efter klockan 18 den nionde december är jag framme i Denpasar. Men, vad är väl 34 timmar när man reser med VIP-buss!

Over and out

6 tankar om “TillbakablicksTorsdag – VIP-buss i Indonesien

  1. Fantasiresor

    Haha känner igen mig i det där från min resa i Indonesien. Det enda som hjälper är en go with the flow-inställning. Lätt att bli tokig annars 🙂 Skönt att du kom fram tillslut!

    1. Elin Inläggets författare

      Ja, men verkligen, go with the flow-inställning är som tur är mitt travel mode 🙂
      I Sverige däremot…det ska vi inte prata om…
      Sedan är det väl så att det är alla de gånger när det inte gått så där supersmidigt som vi minns mest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.