2451
Dominikanska Republiken, en karibisk paradisö med vita stränder och turkost vatten. Lata dagar fylls med sol och bad.
Eftersom mamma och pappa befinner sig i Dominikanska Republiken blir det mitt nästa stopp. Det ska bli gött att träffa dem igen efter nästan ett helt år. Planen är att ta mig från Tulum tillbaka till Cancun och sen flyga via Miami till Dominikanska. Några direktflyg just när jag vill flyga finns inte.
Jag skyndar iväg för att ta bussen till Cancun, hinner knappt säga hejdå till dem på hostelet. På vägen till bussen inser jag plötsligt att jag är väldigt hungrig. Jag kanske hinner äta lite om jag är snabb. Jag slår mig ner på en restaurang där jag har ätit tidigare och där jag vet att de har både god mat och ljuvliga drinkar. Snabba är däremot en sak de inte är.
Såklart missar jag bussen. Den jag måste ta för att hinna med den sista bussen till flygplatsen och slippa ta taxi. Mitt flyg går tidigt på morgonen och tanken är att sova på flygplatsen.
Jag minns då att det ska finnas en app där man kan boka bussar och det finns turligt nog en buss halvfem på morgonen från Cancun till flygplatsen. Perfekt. Jag kan sitta här på restaurangen och dricka mina drinkar och äta mina grillade jätteräkor i lugn och ro och sedan ta bussen till Cancun, göra ett stopp på Hostel Ka’beh, kanske sova en timme eller tre i en av deras hammockar och sen dra direkt till mitt flyg.
Jag bokar bussen. Allt är på spanska men det verkar inte så svårt. Jag svarar på alla frågor och tänker att det här var ju inga problem. Sedan kommer bekräftelsen och min biljett. Hej Una, står det. Hahaha, jag trodde de frågade hur många jag var men tydligen var det mitt namn de frågade efter.
När jag senare tar bussen tycker jag nog att konduktören ler lite väl mycket när han tittar på min biljett och säger: ”Hi Una, you’re on seat number 27”.
Ja ja, vad vet han, Una skulle ju kunna var ett typiskt vanligt svenskt namn, så det så.
Klockan är nästan ett på natten när jag kommer till Ka’beh. I vanlig ordning är det fullt av folk på gården. Jag blir mottagen med glada tillrop, kramar och öl. Det är riktigt roligt att träffa alla som jobbar där igen, jag har saknat dem och de verkar ha saknat mig också.
Hammocken kan jag glömma, i stället tar vi en taxi till en bar, men halvfem sitter jag ändå på bussen på väg till flygplatsen. Duktig Elin.
Drygt tolv timmar senare hoppar jag av bussen i La Romana där mamma och pappa står och tar emot mig. Det är så roligt att träffa dem att jag inte ens känner att jag är trött.
Tillsammans tar vi en buss till mamma och pappas lägenhet i Bayahibe som är deras hem nu i tre månader. Där bjuds det på drink på balkongen och sedan en underbart god hemlagad middag.
Dagarna fylls av sol och bad på olika stränder och även vid poolen som vi har helt för oss själva. Jag tror att min favoritstrand är den som ligger i Dominicus, det är en bit att gå dit men det gör inget eftersom stigen som leder till Dominicus är grön och lummig och går längs med havet. Bitvis är det klippstrand och vågorna gör att vattnet sprutar upp genom håligheter i klipporna med en jäkla kraft.
Väl framme är sanden vit och finkornig som vetemjöl och havet är alldeles turkost. Vykortsvackert.
Vi hinner också med en heldag i La Romana.
En annan dag promenerar vi till och runt i en jättefin nationalpark. Det blir många timmars promenerande och jag är oerhört imponerad av pappa som opererade båda knäna samtidigt för mindre än fem månader sedan!
En av dagarna rider jag och mamma. Det är riktigt roligt och jag njuter av att gallopera i full fart i den vackra miljön!
Varje morgon tar jag och mamma en morgonpromenad innan vi tar dagens första dopp i poolen. Sedan smakar det bra med frukost som pappa har förberett. Den avslutas alltid med färsk frukt.
Vi går även ut och äter men jag måste säga att maten som mamma och pappa lagar och serverar på balkongen, efter att man först fått en drink och chips, smakar mycket bättre.
Tyvärr får pappa denguefeber och blir sängliggandes en vecka. Jättetråkigt men jag är glad att vi hann med så mycket som vi hann innan han blev sjuk. Han hinner lagom friskna till innan jag åker vidare till Kuba, efter exakt två veckor. Tiden går jättefort. För fort!
Over and out
härliga bilder 😀
Tack!?