2523
Bratislava
Så är det då dags att fara vidare, denna gång med siktet inställt på Bratislava, Slovakiens huvudstad. Jag har hört både bu och bä om den staden, vissa tycks älska den medan andra tydligt har uttryckt hur tråkig den är. Jag väljer att vänta och se och bilda mig min egen uppfattning.
Att ta sig från Wien till Bratislava är både enkelt och billigt med tanke på att de två huvudstäderna ligger endast en knapp timmes bussfärd ifrån varandra.
Mot Bratislava
När jag kliver av bussen och ser mig omkring känner jag mest jaha, inget speciellt. Det enda som fångar mitt intresse är den stora ufoliknande byggnaden på en av broarna. Den är, tillsammans med den kända borgen med sina fyra torn, en av Bratislavas kännetecken.
Jag hittar mitt hostel som genast ger mig bra vibbar. Det finns en liten lummig innergård med en bar byggd av bambu. Personalen är supertrevlig.
Som välkomstdrink får jag ett glas av deras lokala sprit. Borovička. Den är gjord på enbär och påminner därför en hel del om gin, fast mindre god. En räcker bra tänker jag. Det blir inte alltid som man tänker, det visar sig senare bli många fler under min vistelse i Bratislava.
Jag har tänkt fortsätta mitt lite lugnare tempo som jag påbörjade i Wien och slår mig därför ner i trädgården för att skriva. Det går inte många minuter förrän Saska, en glad och sprudlande tjej som jobbar här, kommer fram och berättar om kvällens pub crawl. De flesta är som jag rätt sega och säger nej. Vad säger då jag? JA, såklart. Never let an opportunity pass you by.
Jag har fem minuter på mig att fixa till mitt osminkade, flottiga, svettiga, smutsiga jag. På med lite deodorant, i med lite torrschampo, några drag med mascaran och sedan är jag ready to go.
Vi går till systerhostelet där fler människor ansluter. I deras minst lika trevliga trädgård blir det en barbecue med diverse olika korvar och kött i mängder, och så ost förstås. Borovičkan flödar. Den serveras i små plastmuggar som påminner om de som flourtanten brukade komma med. Stämningen är på topp.
Sedan går vi från bar till bar innan vi avslutar på ett karaokeställe. När de stänger vill ingen gå hem. Hostelet har en ljudisolerad källare med bar och ljudanläggning. Där fortsätter vi att dansa och sjunga till tidig morgon.
Så är det då dags att se staden i dagsljus. Den är ganska liten så det är lätt att ta sig runt till fots. Om jag var osäker på vad jag tyckte om staden tidigare är jag nu säker. Jag älskar Bratislava! Staden har en själ och den vinner mitt hjärta med sin charm. Här skulle jag kunna bo. Hur många gånger har jag inte sagt det? Jag önskar att livet var minst tio gånger längre så att jag kunde bosätta mig på alla mina favoritställen.
Jag lär känna några slovaker vilket gör det hela ännu bättre. De har en bil och tar mig till platser jag aldrig hade fått se annars. Vi åker bland annat till olika sjöar. Vi tar en liten båttur och ser solen gå ner innan vi fortsätter kvällen på en restaurang med ljuvlig slovakisk mat.
En kväll bjuder de med mig till en hemmafest där det blir livliga diskussioner om allt mellan himmel och jord och mycket skratt.
Paaaartej!
När jag berättar att jag har tänkt ta mig till Tatrabergen säger de ”åh vad roligt, men inte ska du behöva åka tåg och buss, vi kör dig”. Så får det bli. Några dagars roadtrip med roliga, likasinnade människor.
Vi kör genom ett vackert slovakiskt landskap och jag tappar snart räkningen på alla slott/borgar vi passerar. Några stannar vi till vid och mitt favoritslott är nog Spissky hrad som ligger uppe på en kulle ovanför en liten trevlig by. Omgivningen är fantastisk. Spissky hrad är även med på Unescos världsarvslista.
Längs vägen finns det små bodar där de säljer hemgjorda ostar, korvar och vin. Allt ser så gott ut och vi köper med oss kassvis av alla godsaker.
Strbske Pleso heter stället där vi bor, det ligger vid en sjö med samma namn. På dagarna promenerar vi och vi tar skidliften upp och njuter av utsikten.
Vi äter. Det känns som om vi äter hela tiden. Jag njuter av halušky, rådjursgulasch, korvar och grillade ostar. De har riktigt gott vin också. Allt är billigt.
Sååå gott! Den totala poängen blir en stark 9:a
Vi åker till ställen som Levoča, en underbar liten stad, och Tatranska Kotlina, en miniby där jag varmt kan rekommendera restaurangen U Furmana Restaurant. Där provar jag Súl’ance för första gången. Det är en lokal populär efterrätt som består av dumplings dränkta i en blandning av smör, socker och rostade brödsmulor. Enkelt men väldigt gott.
Súl’ance, 8 poäng
Min tid i Slovakien är, som du säkert förstår, över all förväntan. Men det kommer alltid en tid då jag vill röra på mig igen. Efter en sista vild natt i Bratislava med en och annan borovička tar jag, utan att ha sovit alls, bussen tillbaka till Wien för att sedan fortsätta till Ljubljana i Slovenien. Den staden har jag hört ska vara väldigt fin och jag ser fram emot att besöka den.
Over and out