1780
lördag 26 september 2009
Delstaten Tamil Nadu – Chennai, Mamallapuram, Puducherry, Madurai, Trichy
Indien är som ingenting annat. En sak som är säker är att man inte lämnas oberörd. Allt slår emot en som en stor fet käftsmäll. Lukten av avgaser, koskit, urin och ruttnande sopor blandas med den söta tunga doften av rökelse, blommor och curry. Det myllrar av människor som i färgglada tyger samsas om det trånga utrymmet med hundar och kor.
Och trafiken, den är obeskrivlig. Cyklar, mopeder, motorcyklar, rikshor, bilar, kor och bussar i en tillsynes kaotisk röra. Alla bara tutar och kör som om just de har företräde.
– Vad gör man om man hamnar på en enkelriktad gata och man ska åt motsatt riktning?
Efter att ha varit i Indien vet jag svaret.
– Man kör dit man ska, rakt mot trafiken, man bara tutar lite extra.
Första dagarna har jag hjärtat i halsgropen tills jag inser att det är bättre att bara försöka slappna av och tänka på något annat. Till exempel soporna som ligger i drivor överallt, till och med floderna är till bredden fyllda med sopor.
Linjen är tunn mellan fattiga och rika
De båda världarna snubblar över varandra varje sekund och överallt.
Jag promenerar i smala gränder där frukt- och grönsaksstånd samsas med olika slags verkstäder, tygaffärer och små gatuståndsrestauranger.
Jag ser människor på gatan som tvättar, äter, diskar, sover, ja till och med skiter för öppen ridå. Några meter längre fram ser jag plötsligt en fin restaurang där medelklassfamiljer sitter och äter och pratar i mobiltelefon samtidigt som tiggare sitter utanför och suktar. Gatorna kantas av enorma billboards med reklam riktad till rika människor.
Som turist är Indien ett land där pengarna räcker långt
Jag har bott för 20 kronor natten och ätit en bra middag på restaurang för 13 kronor.
Maten här i södra Indien är jättegod även om jag kan tröttna lite på att precis allt är vegetariskt.
En vanlig rätt är thali som består av en massa röror, olika såser, vegatarisk currygryta och så det obligatoriska riset. I norra Indien byts riset ofta ut mot bröd, typ naan, dosa eller chapati.
Maten serveras inte på en tallrik utan på banan- eller palmblad. De som serverar går runt med rostfria plåthinkar och slevar upp så mycket påfyllning man kan och vill äta. Man får aldrig bestick utan man äter med höger hand.
Indierna framstår överlag som vänliga, ärliga och tystlåtna
På grund av all fattigdom man ser skulle man kunna tro att kriminaliteten är hög, men ingenstans har jag känt mig så trygg som jag gör här.
Indierna framstår överlag som vänliga, ärliga och tystlåtna. Ibland lite för tystlåtna, många svarar inte när man frågar dem något utan gör bara någon konstig skakning med huvudet och man vet aldrig om den betyder ja, nej eller kanske. Det komplicerar ibland saker.
Jag har rest med buss mellan de olika städerna, vilket tar sjuuuukt lång tid. Att hitta rätt buss kan vara ett projekt som tar några timmar. Till att börja med har många indiska städer två namn, ibland tre, och de uttalas sällan som man tror.
Många gånger har jag satt mig på en buss och tänkt ”var kommer jag hamna?”
Det kan ta tid innan man hittar någon som pratar engelska och den engelska de pratar är knapphändig och svår att förstå. Många gånger har jag satt mig på en buss och tänkt ”var kommer jag hamna?”.
Att åka buss i Indien liknar ingenting annat. Vägarna är smala, alla kör som biltjuvar och de flesta verkar ha ett extremt viktigt möte som skulle kunna förklara alla omkörningar i blinda kurvor. Att ha det lite lugnt och skönt med schyst musik i lurarna kan man glömma eftersom ljudet av tutan skär igenom allt.
Den indiska trafiken bygger på att använda tutan hela tiden. Enda undantaget är när man är helt ensam på vägen (vilket man sällan är), om man inte råkar komma till en kurva för då tutar man för att varna eventuell mötande trafik.
Jag hinner se och uppleva massor i den fuktiga och klibbiga värmen
Indien är stort och jag börjar som sagt med att utforska delstaten Tamil Nadu. Jag hinner se och uppleva massor i den fuktiga och klibbiga värmen som gör att jag är konstant svettig.
Från Chennai åker jag hela vägen till Mamallapuram, cirka 5 mil, med en riksha, och chauffören kör mig bokstavligen in i hotellet fram till receptionen.
Längs stranden finns det ett bra utbud av trevliga caféer
Mamallapuram är en mysig fiskeby. Stranden är full av fiskebåtar, hundar och en del kor. Den inbjuder inte till bad men har sin charm ändå. Längs stranden finns det ett bra utbud av trevliga caféer där man kan sitta och titta på aktiviteterna som pågår på stranden.
I Puducherry, som är en gammal fransk koloni, bor jag på ett ställe som tillhör Aurobindorörelsen. På väggarna hänger massvis av citat av The Mother…
De franska kvarteren skiljer sig från resten av staden men man känner fortfarande att man befinner sig i Indien.
Jag gör en utflykt till Auroville, ett New Age-samhälle som skapades 1968 av ett gäng idealister som var inspirerade av The Mother. I mitten av samhället ligger Matri Mandir, en meditationshall som ser ut som en jättestor guldgolfboll.
En del av pyramiderna är över 50 meter höga och fulla av gudaskulpturer i pastellfärger
Madurai och Trichy är båda kända för sina tempel. I Madurai ligger Indiens näst största tempelkomplex och i Trichy det största. En del av pyramiderna är över 50 meter höga och fulla av gudaskulpturer i pastellfärger.
När man går in i ett tempel måste man ta av sig skorna och jag bränner sönder mina fotsulor på den brännheta marken.
Jag går de 437 trappstegen upp till toppen
I Trichy besöker jag också Rock Fort templet som ligger högst uppe på en klippa mitt i staden. Jag går de 437 trappstegen upp till toppen där det är en fantastisk utsikt över staden.
Indien är ett fascinerande land som verkligen faller mig i smaken. Det händer någonting hela tiden och det blir aldrig tråkigt.
De olika delstaterna skiljer sig en hel del åt och nästa gång, i Indien del 2, får du följa med till delstaten Kerala.
Over and out