2260

torsdag 8 oktober 2009
Med tåg från Mumbai till Jodhpur

Taxin rullar iväg och jag lämnar Panaji och Goa bakom mig. Det har blivit dags att ta ett flyg vidare till Mumbai (Bombay) för att sedan påbörja den 20 timmar långa tågresan till Jodhpur i delstaten Rajasthan.

När vi närmar oss flygplatsen stannar plötsligt taxichauffören och jag undrar varför. Han förklarar att han är tvungen att sätta på sig långbyxor, annars riskerar han 900 rupees i böter. Det kanske inte låter så mycket men tjänar man bara cirka 3000 rupees i månaden, som han gör, är det rätt saftigt. Jag tycker att det är lite lustigt att man inte får köra taxi i shorts men att det verkar helt okej att bajsa på trottoaren som man ser folk gör lite då och då.

Människor bor i små skjul eller skitiga tält byggda av plastsäckar

I Mumbai, som är en väldigt stor stad, är klyftan mellan rika och fattiga gigantisk. I de rikare områdena bor folk i stora moderna villor och kör dyra bilar. Själv hittar jag ett billigt litet hotell i utkanten av ett stort slumområde där människor bor i små skjul, skitiga tält byggda av plastsäckar eller helt enkelt mitt på gatan bland alla sopor.

Mumbai är för mig bara ett kortare stopp på vägen och redan följande dag tar jag mig till tågstationen där den 20 timmar långa tågresan till Jodhpur väntar.

Jodhpur, den blå staden

När jag kliver in i den stora luftkonditionerade vänthallen som är ljus och fräsch blir jag nästan lite besviken, jag har ju tänkt mig något helt annat och sett fram emot ett litet äventyr. Jag behöver inte vara besviken länge, när jag stiger upp på perrongen som stinker av urin och annat otrevligt känner jag att, now we’re talking.

Vilken tågresa.

Sängkläder får man stå för själv, men det är ingen som använder sådant lyx

I sleepervagnarna är det som öppna kupéer med plats för åtta personer, sex platser på ena sidan gången och två på den andra. När man sover ligger man tre stycken på höjden på hårda galonbritsar. Dessa är ganska smala och när man dessutom ska få plats med sin stora ryggsäck blir det inte mycket plats kvar att sova på. Sängkläder får man stå för själv, men det är ingen som använder sådant lyx.

Det är hyfsat skitigt och man får inte vara känslig för lukter, det kommer små otrevliga pustar både utifrån och från toaletten.

Mitt i natten kan man vakna av att någon går förbi och skriker ”CHAI, CHAI” för full hals

Rätt som det är kommer en tiggare förbi, en del mer påträngande än andra. Vissa bankar med en käpp i golvet för att påkalla din uppmärksamhet. Det kommer mängder av försäljare som säljer allt från chai och snacks till dragkedjor och skosulor. Mitt i natten kan man vakna av att någon går förbi och skriker ”CHAI, CHAI” för full hals. Vid varje station kommer det på nya försäljare och tiggare, konkurrensen är hög. Små skitiga barn kommer och sopar kring ens fötter för att sedan envist peta på en för att få några slantar.

På golvet springer kackerlackorna mellan våra fötter

På kvällen kommer det en man som tar upp middagsbeställningar. Det finns ingen restaurangvagn utan maten hämtas upp någon station längre fram där den har tillagats. Men de flesta har med sig egen mat. Vuxna människor sitter hopträngda på överbritsarna och äter sin medhavda mat med händerna. På golvet springer kackerlackorna mellan våra fötter.

Tåget går långsamt och stannar länge vid varje station. Jag får tiden att gå genom att titta på allt som pågår, lyssna på musik och läsa. Vad jag än gör tittar indierna nyfiket på mig, viskar och kanske fnissar lite.

Rätt som det är åker en kamera fram och någon tar kort på mig. Det har jag blivit ganska van vid efter några veckor i Indien. Jag är nog med i minst trettiofem olika indiska fotoalbum vid det här laget. Det ska fotas med allas kameror och gärna två foton var. Jag känner mig lite som en kändis.

Jag får några timmars bra sömn men redan halvfem på morgonen är indierna igång och tjattrar med hög volym.

Trots att standarden på tåget inte är så hög, känns det både säkrare och bekvämare än att åka buss. Visst, det är både smutsigt, rörigt och trångt men för den känslige finns det andra alternativ. På indiska tåg finns det inte mindre än nio olika klasser. Jag reste med den billigaste sleepervarianten och är du backpacker är det den jag rekommenderar.

Majoriteten av indierna reser så här,  och en stor del av charmen med att resa, tycker i alla fall jag, är att göra det på lokalbefolkningens sätt. Dessutom får man sig en upplevelse som man sent lär glömma.

Nästa torsdag får du följa med till Jodhpur, i Indien del 5.

Tidigare inlägg om Indien:

TillbakablicksTorsdag, Indien del 1, Tamil Nadu
TillbakablicksTorsdag, Indien del 2, Kerala
TillbakablicksTorsdag, Indien del 3, Goa

Over and out