1524

På flygplatsen i Addis Ababa stod det tydligt att ett försenat flyg inte behöver vara något dåligt, tvärtom, kan det ge dig tid att göra nya intressanta bekantskaper. 

Något som länge har varit på min bucket list är att bada i Döda havet. Därför bestämmer jag mig för att ta ett flyg från Nairobi till Tel Aviv via Addis Ababa. 

Något av det bästa med att resa är alla intressanta möten med människor från jordens alla hörn. Den här dagen gör mig inte besviken.

Jag har en två timmar lång mellanlandning i Addis Ababa. Två timmar som blir till fem. Fem timmar skulle kunna kännas som en evinnerligt lång tid när man som jag är både trött och sliten efter två späckade månader i Afrika. Addis flygplats är heller inte en speciellt rolig plats och det finns inte mycket att göra där. 

Man har inte roligare än vad man gör sig

Men som man brukar säga; man har inte roligare än vad man gör sig. Jag slår därför bort tanken på att lägga mig i en av vilstolarna och sova bort tiden. I stället sätter jag mig i den enda bar jag kan hitta. Ölen är tillfälligt slut. Det är fler än jag som är på jakt efter öl och snart är jag indragen i en intressant diskussion med Cohen som är från Israel och ska med samma flyg som jag. Tiden går genast mycket fortare. Efter ett tag kommer även den efterlängtade ölen.

Jag träffar också Nuri Funas från Libyen som har varit fast på flygplatsen i två dygn nu på grund av något strul med hans visum. Han är lika glad för det och säger med ett leende ”Jag har sovit på de mest konstiga ställen över hela världen, här har jag tillgång till både mat och en varm dusch, det finns inget att klaga på.”

I sexton år har han vandrat runt i världen

Han är en otroligt intressant person som har fascinerande historier att berätta. Jag önskar plötsligt att jag hade fler timmar på flygplatsen. I sexton år har han vandrat runt i världen, ja du läste rätt, vandrat! Around the world on foot.

Han är med i Matthew VanDyke’s film Point and shoot och han har skrivit boken Travelling Around the World: Hakuna Matata. 

Plötsligt, alldeles för tidigt enligt mig, är det dags för boarding. Jag säger hejdå till Nuri och fyra och en halv timmar senare landar jag i Tel Aviv.

Cohen hjälper mig att hitta en shuttle till Jerusalem. Det är kvällens sista och det finns bara en plats kvar och inte någon tid till att ta ut några pengar. En av hans kompisar som jag inte alls känner sträcker fram 200 kronor som jag inte vill ta emot. Han ler och säger: ”Just take them, pay me back if we meet again, if not, welcome to Israel and enjoy your stay!”

Det är stunder som dessa som ger mig hopp om mänskligheten.

Over and out